Vad ska man säga egentligen?

Person med funktionsnedsättning är rätt ord enligt Socialstyrelsen. En funktionsnedsättning är en nedsättning av någon av kroppens eller hjärnans funktioner, orsaken kan vara till exempel en muskelsjukdom, CP-skada, hjärnskada eller dövhet.

Långt ifrån alla tycker att det som andra definierar som en nedsättning, är en faktiskt nedsättning för dem själva. En del känner sig inte bekväma med att bli benämnda “nedsatta” och vill inte benämna andra så heller. Den som uppfattar funktionsnedsättning som negativt använder kanske hellre ord som funktionsvariation. Det ordet betonar mer att alla människor fungerar på olika sätt, inte bättre eller sämre.

Det lilla ordet “med” är något som för många gör skillnad. En person med funktionsnedsättning signalerar något annat än funktionsnedsatt eller handikappad. Med det lilla ordet med, så beskrivs människor inte längre utifrån sina nedsättningar. Personen kommer först – sedan funktionsnedsättningen.

Bland nedsättningarna så förekommer några undergrupper. Personer som använder rullstol har nedsatt rörelseförmåga. En person med psykiatrisk diagnos har nedsatt psykisk funktionsförmåga. Den som ofta kallas utvecklingsstörd har en nedsatt intellektuell funktionsförmåga.

Kanske borde vi tala om våra funktionsuppsättningar istället?

Funktionshinder avser enligt Socialstyrelsens definitioner hinder i miljön för den som har en funktionsnedsättning, till exempel trappor utan rullstolsramp för den som använder rullstol. Enligt den definitionen kan alltså en person inte ha ett funktionshinder, det kan bara miljön omkring ha.

Anledningen till att många använder funktionshinder är sannolikt ett resultat av att Socialstyrelsen under några år rekommenderade funktionsnedsättning och funktionshinder som synonyma ord. Lite rörigt kan tyckas, men det ger också en bild av hur begreppen växer fram, förändras och avlöser varandra.

Funktionshinder kan vara höga trösklar, brist på ledstråk, avsaknad av hörslinga och trappor. Det kan också vara problem i omgivningen som skapar koncentrationsproblem, som stim och stök eller många elever i en klass. För att lösa funktionshinder får man ändra i miljön. Ta bort trösklar, skapa ledstråk eller fundera på vad en elev behöver för att kunna lära sig. Det kanske är andra slags lektioner? En ommöblering i klassrummet? Reviderat schema?

Funktionsvariation är ett ganska nytt och omdiskuterat ord. Det används ofta i media numer. Så här beskrivs ordet, texten är saxad från Wikipedia:
“Ordet funktionsvariation har konnotationer* av mångfald och tolerans och betonar att alla människor har olika sätt att fungera fysiskt och mentalt. Att alla människor skiljer sig åt är på samma gång något som binder dem samman, oavsett om de har en funktionsnedsättning, funktionsförhöjning eller genomsnittliga förmågor. Ord som funktionsnedsättning eller funktionsförhöjning kan uppfattas som värderande och att de antyder avsteg från det önskvärda och normala, vilket kan undvikas genom att benämna allt som funktionsvariationer.”

Fördelen med ordet funktionsvariation är alltså att det är neutralt och inte lägger en värdering i om det är positivt eller negativt. Alla fungerar, alla fungerar olika, alla har funktionsvariationer.

Problemet med ordet är att många använder funktionsvariationer som en synonym till funktionsnedsättning, men själva upprinnelsen till ordet var ju att hitta en benämning som inkluderade alla och avdramatiserade det här med att vi fungerar på olika sätt. Om man använder ordet som en synonym så försvinner snart ordets betydelse och det blir sannolikt lika särskiljande som handikappad, invalid och funktionsnedsatt.

Det finns bra användningsområden för detta ord, men man bör fundera på vad man menar innan det används.

*föreställningar som är förknippade med ordet

En kognitiv funktionsnedsättning är en intellektuell funktionsnedsättning. En funktionsnedsättning i hjärnan alltså.  En kognitiv funktionsnedsättning innebär att en person har svårigheter inom det kognitiva området. Det är svårare att tänka, man kan ha svårt med koncentration och minne, inlärning, medvetande, språk, beslutsfattande och problemlösning. Det är de kognitiva funktionerna som påverkas, inte de känslomässiga, kreativiteten eller den kroppsliga utvecklingen. 

Man brukar dela in den intellektuella funktionsnedsättningen i tre nivåer beroende på hur omfattande den är. Lindrig, måttlig eller svår intellektuell funktionsnedsättning.

En utvecklingsstörning är ett annat ord för en kognitiv funktionsnedsättning.

Utvecklingsstörning är ett begrepp som diskuterats flitigt. Men FUB, som är en intresseorganisation som arbetar för att personer med utvecklingsstörning ska kunna leva ett gott liv. har vid två föreningsstämmor beslutat att ordet utvecklingsstörning ska användas. Man får väl därmed klassa ordet som skapligt tryggt att använda om man vill slippa att göra bort sig!

Socialstyrelsen avråder sedan 2007 användning av ordet handikapp. Ordet ”kan upplevas som stigmatiserande och bör undvikas”, står det i rekommendationen. Samtidigt finns det en massa människor som alltid varit handikappade och som inte har något emot det. Styrkan med handikappad är kanske att det är tämligen befäst och enkelt.

Handikapp lever kvar i vissa sammansättningar där ordet kan vara svårt att ersätta med funktionsnedsättning, som i handikapptoalett. Sådana ord kan dock ibland ersättas med andra ord, beroende på sammanhang, till exempel tillgänglig toalett. I det exemplet flyttar man samtidigt fokus från personerna till hur något anpassats för att fungera för fler. I Svenska Akademiens nya ordlista finns 24 ord som innehåller handikapp. 

I Språktidningens ordkalender i december 2016 presenterades ordet Handikapabel, ett adjektiv med betydelsen “som ser funktionsnedsättning som en tillgång”.
Vad tycks?!

Funkis är en reaktion på att begreppen och benämningarna blir längre och längre. Det gamla välanvända ordet handikapp är nio bokstäver långt. Numera är “person med funktionsnedsättning” eller kanske omskrivningen “person med nedsatt funktionsförmåga” det framskjutna ordvalet. De benämningarna är 31 respektive 35 tecken långa, inklusive mellanslag, och svåra att använda i tidningsrubriker. “Person med intellektuell funktionsnedsättning” – ja nu går det ju knappt att räkna längre…

Den som föredrar funkis tycker kanske också att det signalerar att man är någon som fungerar?

Kan du använda ordet invalid? Generellt nej. Men precis som i många andra sammanhang där medlemmar i en grupp tilltalar andra medlemmar i samma grupp, så kan det förekomma att personer med funktionsnedsättningar kallar varandra för invalider. Är du osäker på om det är rätt för dig och dina polare? Då tycker vi att du ska låta bli…

Nej.

Nej.

”Ordet normal kan göra ont om man inte omfattas av det” skrev författaren Martina Lowden när hon kom ut med att hon har en Aspergerdiagnos.

Enligt ordboken är normal en beskrivning av en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper. Applicerar man den definitionen på människor märker man snart att ingen är normal. Alla är avvikande någonstans. Unika som snöstjärnor.

Trots att vi alla är medvetna om dessa skillnader, och faktiskt hyllar dem i många sammanhang, så finns det grupper i samhället som oftare än andra stängs ute på grund av sin unicitet. Olika typer av funktionsvariationer bedöms till ofta som ett för stort avsteg från normen, istället för att mer korrekt uppfattas som ytterligare en komponent i det verkligt normala.

Vi önskar människor oavsett funktionsvariationer fullt spelrum att vara dem de är. Att vara normala, unika människor som vem som helst.

Ett ord som kanske främst används av de som tänkt både ett och två varv om det här med ord, funktion och funktionsmaktsordningen.

Normat (the normate) är ett begrepp från sociologen Rose-Marie Garland Tompson. Samhällsmedborgare delas upp i ”personer med funktionsnedsättningar” och andra som inte kategoriseras överhuvudtaget utan bara finns – det vill säga de som utifrån ett funktionalitetsperspektiv anses normala: normater.

Känns det orättvist att bli utpekad som normat? Ja kanske, men normater lever i en privilegierad tillvaro där de inte behöver definiera sig efter kategorier som ”personer med funktionsnedsättningar” för att få tillgång de samhällsinsatser de behöver för ett gott liv. Och heter ena sidan något, så är det väl schysst om det har sin motsats i något?

Förespråkare av begreppet menar ofta att ordet normat inte ökar klyftor – det gör de klyftor som existerar synliga.