Invalid, lytt, imbecill, utvecklingsstörd, handikappad, funktionsnedsatt eller funktionsvarierad. Det är som att gå på minerad mark att försöka prata rätt inom funktionsrörelsen. Vilka ord kan och får man egentligen använda? Det korta svaret är väl att det inte finns något enkelt svar på vad som är rätt, men att det finns en del saker man kan fundera på när man väljer hur man snackar. Här går vi igenom lite mongolingo och GIL som organisation slår fast att det alla gånger är viktigare att vi pratar alls, än att vi letar efter rätt ord eller dömer den som använder “fel”!
“Är du helt jävla cp i huvudet? Du är ett mongo! Du är ju helt utvecklingsstörd… Jädra retard! Adhd-unge! Okvädningsord varierar över tid men verkar inte sällan inbegripa diagnoser och funktioner. Om du undrar vad man kan och bör säga, så är i alla fall en sak säker: Inget av dessa uttryck är rätt, först och främst på grund av hur de används. Ingen diagnos är ett skällsord. Ingen diagnos avgör vem som fungerar eller inte. Alla människor fungerar faktiskt, fast olika. Och det är helt okej, det är rent av hela tjusningen! Spelar det någon roll vilka ord man använder då? Ja, jo, ord kan väl ha betydelse i olika grader och för somliga är rätt ord rätt viktigt. Det är väl därför man letar till synes en smula planlöst efter “ordet” att kalla den som, ja som… är invalid / handikappad / funktionshindrad / funktionsnedsatt / funktionsvarierad? Inget känns helt rätt och kanske kommer ordförvirringen bestå tills det landar helt rätt.
Funktionsnedsättning är en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga.
Funktionshinder är den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.
Om man ska snacka funktion och vill luta sig mot något vedertaget, så är “person med funktionsnedsättning” ett tämligen säkert val. Men. Bengt Elmén, aktivist, har formulerat följande tänkvärda ord, som förklarar lite varför funktionsrörelsen inte heller är helt nöjd med denna term:“I förra veckan var det Pride och igår fylldes Stockholms gator av sexuellt gravt nedsatta personer, eller? Jag undrar var den svenska hbtq-rörelsen hade befunnit sig om de hade accepterat att betrakta sig själva som sexuellt nedsatta?” Han fortsätter så här:
“Bara för att Socialstyrelsen betraktar oss som funktionsnedsatta så behöver vi själva inte göra det. Det finns ingen anledning i världen till att vi ska godta deras synsätt.“
Kanske behöver vi göra upp med den medicinska modellen, att personer med funktionsnedsättningar är sjuka eller nedsatta för att det ska kännas bra?
Måste vi hålla på och definiera och sätta ord på då? Räcker det inte med att vi är människor!? Den som vill avfärda hela diskussionen och som tycker att det är obekvämt att prata funktion låter ofta så. Men ibland så är det om inte annat praktiskt att kunna definiera en grupp av människor. Man kan tillhöra många olika grupper, samtidigt. Man kan vara GAIS:are, göteborgare och husbilsägare utan att förminskas. Vilket ord kan man använda för att på samma sätt definiera gruppen “personer med funktionsnedsättningar” utan att värdera deras funktioner?
Oavsett vilka ord man använder är det ordet med som är det centrala. En person med funktionsnedsättning signalerar något annat än en funktionsnedsatt eller handikappad . Med det lilla ordet med, så beskrivs människor inte längre utifrån sina nedsättningar. Personen kommer först – sedan funktionsnedsättningen.
Så, vi kan väl säga att det inte är så lätt att säga rätt… Väldigt många är dock överens om att det är bättre att använda exempelvis person med funktionsnedsättning än att inte våga prata alls!
Här hittar du några vanligt förekommande ord och lite tankar om dem.
Person med funktionsnedsättning är rätt ord enligt Socialstyrelsen. En funktionsnedsättning är en nedsättning av någon av kroppens eller hjärnans funktioner, orsaken kan vara till exempel en muskelsjukdom, CP-skada, hjärnskada eller dövhet.
Långt ifrån alla tycker att det som andra definierar som en nedsättning, är en faktiskt nedsättning för dem själva. En del känner sig inte bekväma med att bli benämnda “nedsatta” och vill inte benämna andra så heller. Den som uppfattar funktionsnedsättning som negativt använder kanske hellre ord som funktionsvariation. Det ordet betonar mer att alla människor fungerar på olika sätt, inte bättre eller sämre.
Det lilla ordet “med” är något som för många gör skillnad. En person med funktionsnedsättning signalerar något annat än funktionsnedsatt eller handikappad. Med det lilla ordet med, så beskrivs människor inte längre utifrån sina nedsättningar. Personen kommer först – sedan funktionsnedsättningen.
Bland nedsättningarna så förekommer några undergrupper. Personer som använder rullstol har nedsatt rörelseförmåga. En person med psykiatrisk diagnos har nedsatt psykisk funktionsförmåga. Den som ofta kallas utvecklingsstörd har en nedsatt intellektuell funktionsförmåga.
Kanske borde vi tala om våra funktionsuppsättningar istället?
Funktionshinder avser enligt Socialstyrelsens definitioner hinder i miljön för den som har en funktionsnedsättning, till exempel trappor utan rullstolsramp för den som använder rullstol. Enligt den definitionen kan alltså en person inte ha ett funktionshinder, det kan bara miljön omkring ha.
Anledningen till att många använder funktionshinder är sannolikt ett resultat av att Socialstyrelsen under några år rekommenderade funktionsnedsättning och funktionshinder som synonyma ord. Lite rörigt kan tyckas, men det ger också en bild av hur begreppen växer fram, förändras och avlöser varandra.
Funktionshinder kan vara höga trösklar, brist på ledstråk, avsaknad av hörslinga och trappor. Det kan också vara problem i omgivningen som skapar koncentrationsproblem, som stim och stök eller många elever i en klass. För att lösa funktionshinder får man ändra i miljön. Ta bort trösklar, skapa ledstråk eller fundera på vad en elev behöver för att kunna lära sig. Det kanske är andra slags lektioner? En ommöblering i klassrummet? Reviderat schema?
Funktionsvariation är ett ganska nytt och omdiskuterat ord. Det används ofta i media numer. Så här beskrivs ordet, texten är saxad från Wikipedia: “Ordet funktionsvariation har konnotationer* av mångfald och tolerans och betonar att alla människor har olika sätt att fungera fysiskt och mentalt. Att alla människor skiljer sig åt är på samma gång något som binder dem samman, oavsett om de har en funktionsnedsättning, funktionsförhöjning eller genomsnittliga förmågor. Ord som funktionsnedsättning eller funktionsförhöjning kan uppfattas som värderande och att de antyder avsteg från det önskvärda och normala, vilket kan undvikas genom att benämna allt som funktionsvariationer.”
Fördelen med ordet funktionsvariation är alltså att det är neutralt och inte lägger en värdering i om det är positivt eller negativt. Alla fungerar, alla fungerar olika, alla har funktionsvariationer.
Problemet med ordet är att många använder funktionsvariationer som en synonym till funktionsnedsättning, men själva upprinnelsen till ordet var ju att hitta en benämning som inkluderade alla och avdramatiserade det här med att vi fungerar på olika sätt. Om man använder ordet som en synonym så försvinner snart ordets betydelse och det blir sannolikt lika särskiljande som handikappad, invalid och funktionsnedsatt.
Det finns bra användningsområden för detta ord, men man bör fundera på vad man menar innan det används.
*föreställningar som är förknippade med ordet
En kognitiv funktionsnedsättning är en intellektuell funktionsnedsättning. En funktionsnedsättning i hjärnan alltså. En kognitiv funktionsnedsättning innebär att en person har svårigheter inom det kognitiva området. Det är svårare att tänka, man kan ha svårt med koncentration och minne, inlärning, medvetande, språk, beslutsfattande och problemlösning. Det är de kognitiva funktionerna som påverkas, inte de känslomässiga, kreativiteten eller den kroppsliga utvecklingen.
Man brukar dela in den intellektuella funktionsnedsättningen i tre nivåer beroende på hur omfattande den är. Lindrig, måttlig eller svår intellektuell funktionsnedsättning.
En utvecklingsstörning är ett annat ord för en kognitiv funktionsnedsättning.
Utvecklingsstörning är ett begrepp som diskuterats flitigt. Men FUB, som är en intresseorganisation som arbetar för att personer med utvecklingsstörning ska kunna leva ett gott liv. har vid två föreningsstämmor beslutat att ordet utvecklingsstörning ska användas. Man får väl därmed klassa ordet som skapligt tryggt att använda om man vill slippa att göra bort sig!
Socialstyrelsen avråder sedan 2007 användning av ordet handikapp. Ordet ”kan upplevas som stigmatiserande och bör undvikas”, står det i rekommendationen. Samtidigt finns det en massa människor som alltid varit handikappade och som inte har något emot det. Styrkan med handikappad är kanske att det är tämligen befäst och enkelt.
Handikapp lever kvar i vissa sammansättningar där ordet kan vara svårt att ersätta med funktionsnedsättning, som i handikapptoalett. Sådana ord kan dock ibland ersättas med andra ord, beroende på sammanhang, till exempel tillgänglig toalett. I det exemplet flyttar man samtidigt fokus från personerna till hur något anpassats för att fungera för fler. I Svenska Akademiens nya ordlista finns 24 ord som innehåller handikapp.
I Språktidningens ordkalender i december 2016 presenterades ordet Handikapabel, ett adjektiv med betydelsen “som ser funktionsnedsättning som en tillgång”. Vad tycks?!
Funkis är en reaktion på att begreppen och benämningarna blir längre och längre. Det gamla välanvända ordet handikapp är nio bokstäver långt. Numera är “person med funktionsnedsättning” eller kanske omskrivningen “person med nedsatt funktionsförmåga” det framskjutna ordvalet. De benämningarna är 31 respektive 35 tecken långa, inklusive mellanslag, och svåra att använda i tidningsrubriker. “Person med intellektuell funktionsnedsättning” – ja nu går det ju knappt att räkna längre…
Den som föredrar funkis tycker kanske också att det signalerar att man är någon som fungerar?
Kan du använda ordet invalid? Generellt nej. Men precis som i många andra sammanhang där medlemmar i en grupp tilltalar andra medlemmar i samma grupp, så kan det förekomma att personer med funktionsnedsättningar kallar varandra för invalider. Är du osäker på om det är rätt för dig och dina polare? Då tycker vi att du ska låta bli…
Nej.
”Ordet normal kan göra ont om man inte omfattas av det” skrev författaren Martina Lowden när hon kom ut med att hon har en Aspergerdiagnos.
Enligt ordboken är normal en beskrivning av en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper. Applicerar man den definitionen på människor märker man snart att ingen är normal. Alla är avvikande någonstans. Unika som snöstjärnor.
Trots att vi alla är medvetna om dessa skillnader, och faktiskt hyllar dem i många sammanhang, så finns det grupper i samhället som oftare än andra stängs ute på grund av sin unicitet. Olika typer av funktionsvariationer bedöms till ofta som ett för stort avsteg från normen, istället för att mer korrekt uppfattas som ytterligare en komponent i det verkligt normala.
Vi önskar människor oavsett funktionsvariationer fullt spelrum att vara dem de är. Att vara normala, unika människor som vem som helst.
Ett ord som kanske främst används av de som tänkt både ett och två varv om det här med ord, funktion och funktionsmaktsordningen.
Normat (the normate) är ett begrepp från sociologen Rose-Marie Garland Tompson. Samhällsmedborgare delas upp i ”personer med funktionsnedsättningar” och andra som inte kategoriseras överhuvudtaget utan bara finns – det vill säga de som utifrån ett funktionalitetsperspektiv anses normala: normater.
Känns det orättvist att bli utpekad som normat? Ja kanske, men normater lever i en privilegierad tillvaro där de inte behöver definiera sig efter kategorier som ”personer med funktionsnedsättningar” för att få tillgång de samhällsinsatser de behöver för ett gott liv. Och heter ena sidan något, så är det väl schysst om det har sin motsats i något?
Förespråkare av begreppet menar ofta att ordet normat inte ökar klyftor – det gör de klyftor som existerar synliga.
“Vi kallar andra för sjuka, dumma eller fäster en diagnos på dem för att själva veta vad vi inte är. Det kan låta cyniskt och förenklat, men bakom resonemanget står den kände franske filosofen Michel Focault.
– Det är en central mekanism i allt socialt liv. Att utdefiniera grupper av människor för att veta att man själv kan räkna sig till normen, säger Karin Johannisson, professor emerita i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.”
Funktionsrätt Sverige har i ett pressmeddelande från 2019 satt fingret på något. De föreslår att vi ska ersätta hinder med rätt, för det skapar nya associationer.
– Funktionshinderpolitiken bör byta namn till funktionsrättspolitik. […] Politiken handlar om rättigheter, om rätten att leva som andra. Vi vill att ansvaret ska flyttas till den minister som har ansvar för mänskliga rättigheter, säger Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige.