kaxighet och provokation

Kaxighet och provokation

Det finns olika sätt att stödja människor som i sin vardag utmanas av en funktionsnedsättning. Assistansbrukarkooperativet GIL har valt en något annorlunda väg. Förutom att möta behovet av handgriplig assistans, uppmärksammar de socialt diskriminerande orimligheter genom provokativa kampanjer.

Anders Westgerd började 2008 tjänsten som vd på GIL (Göteborgskooperativet för Independent Living), ett assistansbrukarkooperativ som administrerar personlig assistans till drygt 260 brukare med runt 2 100 assistenter. Ganska snart insåg han att det, i arbetet med funktionshinderfrågor, saknas en stark inkluderande kraft.

– Det svåraste med att leva med ett funktionshinder är inte att behöva hjälp att gå på toaletten eller att ringa en myndighet. Det svåraste är att inte räknas med. Att hamna utanför på grund av att man har ett funktionshinder.

– Det är något som ofta är avgörande för hur man mår, men det är en social fråga och därför svår att komma åt inom gängse ramar för personlig assistans.

De diskuterade detta mycket inom GIL och kom fram till att det krävs ett annat, och kaxigare, angreppssätt. Svaret blev provokativa socialpolitiska kampanjer med målsättning att hamna i medier och nå ut till civilsamhället. ”CP-dockan” blev den första, och den har sedan följts av ett 20-tal kampanjer.

– CP-dockan lanserade vi 2012 som ”Dockan för alla som har ett uppdämt behov av att gulla med funktionshindrade”, säger Anders Westgerd.

– Och reaktionerna var ganska omedelbara, tillägger han med illa dold förtjusning.

Många uppskattade kampanjen och ville köpa dockan. Den gav Jesper Odelberg, stå-upp-komiker med cp-skada, inspiration till att dra en parallell ur sitt eget liv: ”För inte länge sen kom en okänd tant fram och ville ge mig godis…”

Många andra tyckte att kampanjen var kränkande mot människor med funktionshinder. Framför allt riktades kritik mot att dockan hade dregel i mungipan. GIL tolkade reaktionerna som bevis på att man lyckats sätta strålkastarljus på rådande fördomar.

– Det hävdas att funktionshindrade är som alla andra, med samma känslor och behov. Men samtidigt är vi tydligen för ”heliga” för att avbildas som vi är, säger Anders Westgerd.

Även andra kampanjer har haft cp-tema. En majnatt 2019 sprejmålades ”CP-fri zon” och överkryssade handikappsymboler i och runt stadsdelen Haga i Göteborg.

– Haga används av Göteborgs Stad som ett exempel på fantastiska Göteborg. Samtidigt är alla trendiga restauranger, caféer och butiker där väldigt otillgängliga.

I kampanjen utsågs därför stadsdelen till en av flera cp-fria zoner. Många hushåll fick flyern ”Om CP:t kommer” i brevlådan (travesti på MSB:s ”Om kriget kommer”) som beskriver hur man snabbast tar sig till Haga, eller annan cp-fri zon, om man möter ett cp på stan.

– ”CP-fri zon” stack i ögonen på många, men det var vi medvetna om eftersom det var vår avsikt.

Nu är spåren av aktionen borta, men dessvärre fortsätter undermålig tillgänglighet att göra områden till cp-fria zoner.

– För oss med funktionshinder är det alltid väldigt uppenbart var vi är välkomna. Och inte.

Mer cp och mer otillgänglighet var det i kampanjen ”CP-trucken”, 2015. Och ännu en gång gjorde GIL en nattlig räd. Likt en stadsgerilla.

– Vi hade tagit ur golvet i en folkabuss och monterat in en färgspruta och en stor schablon av handikappsymbolen.

På natten till den 1 december åkte de till parkeringen utanför Stora Teatern, mitt i Göteborg, och stämplade rullstolssymbolen på alla 95 parkeringsrutor utom en.

– Vi gjorde om dom till handikapplatser och bjöd därmed in vanligt folk i en funktionshindrad bilists vardag. Det blev ombytta roller och omvänd diskriminering.

– I ett lite större perspektiv kan man säga att, just den morgonen, tvingades många vanliga människor att inse att det inte fanns någon plats för dem. Det är något vi upplever 365 dagar om året i form av bristande tillgänglighet i det offentliga rummet, offentliga lokaler och i kollektivtrafiken.

Begreppet cp används frikostigt och i flera kampanjer, och Anders Westgerd hävdar att det finns en särskild tanke bakom det.

– Så länge jag kan minnas har cp använts som skällsord mot det som är dåligt och annorlunda. Jag hoppas att vi kan desarmera cp på den betydelsen genom att använda det i helt andra sammanhang.

Ett sätt att ändra bilden av personer med funktionshinder som lågpresterande, osociala och tråkiga är att bryta mot de fördomarna. Helst på ett oväntat sätt. Därför har GIL till exempel lanserat olika öl i några kampanjer som de har fått pris för.

– Det väcker lite uppmärksamhet att se folk dricka CP-öl och Mongo-öl på barer och pubar eller köpa Retard Beer och Störd Stark på Systembolaget.

Kampanjerna har även fått plats på prestigemuséer, där man syns och uppmärksammas bara för att man inte förväntas vara där. Människor med funktionshinder anses helt enkelt inte ha någon naturlig koppling till vare sig pubar och barer eller till Fotografiska och Moderna i Stockholm eller till Röhsska i Göteborg.

Anders Westgerd tycker att människor som lever med funktionshinder är otroligt kringskurna och nedtryckta av alla fördomar som existerar om dem.

– Det verkar nästan finnas en rädsla för att skildra människor med funktionshinder som ”vanliga människor”. Inte minst i medier är det väldigt mycket fokus på funktionshindrade människors funktionshinder och särart.

– När har man sett en blind människa uttala sig om något annat än sina egna problem? Eller att en cp-skadad prisas för sin talang för något annat än att vara just cp-skadad?

Han tror att det ibland går så långt att funktionshindrade människor tar till sig fördomarna och börjar utöva dem mot sig själva.

– Till slut tycker man att det är ok att bli utanför eftersom man är som man är.

En del av förklaringen kan finnas i svensk handikapprörelses framgångsrika historia under några decennier i mitten på 1900-talet. Det var genom att uppvakta politiker och beslutsfattare med väl underbyggda förslag till reformer som man lyckades flytta fram sina positioner. Man skiljde ut politiker som kunde och ville ta till sig argumenten och föra rörelsens talan i riksdagen.

I varje samhällsfråga hittade man en handikappaspekt som drevs politiskt och som det togs hänsyn till. Det resulterade i bland annat färdtjänst, bilstöd och lönebidrag, vilket gjorde samhället tillgängligt för mängder av människor med funktionshinder. Fast reformerna var i hög grad särlösningar som därför även stigmatiserade och exkluderade människorna de gällde. Det var handikappingångar, handikapptoaletter och handikapplägenheter.

– Det skulle aldrig accepteras för någon annan så kallad marginaliserad grupp, säger Anders Westgerd.

Och visst – bögingångar, invandrartoaletter och psyklägenheter är ju fullständigt omöjliga som begrepp.

– Det skulle heller aldrig gå att arbeta på det sättet i dag. Våra frågor anses så osexiga och otidsenliga att ingen politiker skulle ha något annat än rent populistiskt intresse av att driva dem. Historien visar dessutom att man inte åstadkommer genuin förändring genom att vara snäll och foglig.

GIL:s senaste kampanj, Cripple Crap Wipes, ger alla möjlighet att aktivt visa vad man tycker om fördomar om människor med funktionshinder – genom att köpa kampanjens toalettpappersrullar, på vilka det är tryckt fördomar om människor med funktionshinder, och använda dem till det de är avsedda för.

Och håll ögon och öron öppna för vi har ännu inte sett den sista kampanjen. Vilken dag som helst kan det dyka upp funktionshindrade aktivister mot en fördom nära dig.

Texten publicerad på kick.se 20210527

KICK är RG Aktiv Rehabiliterings medlemstidning.