Stunt och strunt

Vi jobbar ständigt med att förändra synen på människor med funktionsnedsättningar. Där har vi många parallella spår och metoder. Ibland är vi seriösa. Vi har exempelvis möten med företrädare för samtliga riksdagspartier. Men ibland tror vi att stunt och strunt fungerar bäst. Här är exempel på det senare! Hösten 2023 släpptes första klippet i en serie med Anders Westgerd, som är VD på GIL. De korta filmerna finns på Tiktok, Instagram och Youtube. De är oftast allmänt oseriösa och åskådliggör framsidor och baksidor av att sitta i rullstol.

Men hur kan då en serie filmer i sociala medier göra skillnad? Ja det vet vi förstås inte, men vi tror att det är många som behöver se att personer med funktionsnedsättningar kan ha vräkiga sneakers, humor (?) och självdistans. Samtidigt som omgivningen har låga eller inga förväntningar på den som har en funktionsnedsättning, så är det också vanligt att man utgår från att personer med funktionsnedsättningar har lägre förväntningar på livet. Det får förstås konsekvenser. Det är om och om igen bekräftat att personer med funktionsnedsättningar har sämre villkor än de flesta andra i samhället.

För den med funktionsnedsättning är det ofta svårt att komma in på arbetsmarknaden. Många hamnar i långtidsarbetslöshet, kanske får man aldrig ett jobb. En del hamnar i daglig verksamhet med en ersättning som är nästan ingenting. Att inte dra in pengar som räcker till det dagliga livet blir ytterligare ett hinder för delaktighet. Det blir svårt att ha råd med sådant andra tar för givet, så som gymkort, räkor på fredag eller att åka på semester.

Bristande tillgänglighet till lokaler, bostäder och skolor skapar också onödig skit. Många uttrycker till och med att personer med funktionsnedsättningar inte ska förvänta sig att de kan delta eller komma in överallt. Men otillgänglighet skapar större hinder än att bara vara ett fysiskt hinder i stunden. Det är enkelt att räkna ut att om du som universitetsstudent blir tvingad att varje föreläsning sitta längst bak för att hela åhörarutrymmet är en enda stor trappa, så har du inte samma möjligheter som andra studenter att delta i samtal, skaffa vänner och utvecklas. Och nej, de andra kommer inte spontant att sätta sig där med dig. De har ju låga förväntningar på dig, remember?