2012 lanserade GIL en dockan för dig med ett uppdämt behov av att gulla med personer med funktionsnedsättningar. Över en natt blev CP-dockan en snackis och snart fanns hon på uppslag i kvällstidningar, det pratades om henne på radio och hon var med i TV-soffor och nyhetsprogram i hela Norden.
Men varför i hela friden då?!
Som funktionsnedsatt blir man dagligen bemött av en överdriven och fördomsfull snällhet. Det handlar ofta om att människor vill göra något fint. Många är dem som hört frasen: ”Vad kul att sådana som du också får komma ut!”. Känn efter hur det känns. Är det en bussig grej att säga?
Med dockan ville GIL sätta fokus på hur just ”omtanke” och ”snällhet” ofta kan beskrivas som kränkande särbehandling i en annan form. Vi kallar det för fördomsfull snällhet. Genom att väcka debatt med en docka hoppades Anders Westgerd att de rådande normerna ifrågasätts.
– Vi är människor som alla andra. Behandla oss som det, sa Anders Westgerd, vd på GIL.
– Det hände för inte länge sedan, att en tant kom fram och gav mig godis, berättade Jesper Odelberg, ståuppkomiker och musiker med CP-skada.
Gott med snask, men visst känns tanken på den situationen inte särskilt jämställd eller likabehandlande?
CP-dockan blev kändis över en natt. Hon fick både fans och motståndare. Somliga tyckte att hon var fantastiskt och många hörde av sig och önskade köpa henne. Andra fick för sig att vi gjorde narr av människor med funktionsnedsättningar. De tolkade vi just som att CP-dockan behövdes, att folk har fördomar.
Är att avbilda någon med lite dregel i mungipan att narras? Vad lägger vi då för värderingar i att dregla?