I bland gör vi på GIL saker som upprör andra i syfte att lyfta frågan om jämlika levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Då får vi ibland tipset att vi borde göra något lite blidare. Vi gör det också! Personer och organisationer som kan, vill eller borde sitta i rullstol bjuds på en rundvandring i rullstol på stan. Vi har bland annat haft med oss Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö, Annasara Perslow som är ledamot i kommunfullmäktige för Centerpartiet, Elisabet Lann som då var kommunalråd för KD och riksdagspolitikern Bengt Eliasson från Liberalerna.
“Jag har full förståelse för att det kan vara svårt att föreställa sig hur det är ta sig fram i rullstol på stan, men det är ju en enkel grej att ändra på!” menar Anders Westgerd, VD på GIL.
Film av Daniel Strömberg
Hampus Magnusson (M) är ordförande i Byggnadsnämnden och kommunalråd i Göteborg. I maj 2022 testade han hur det är att köra rullstol i centrala Göteborg.
GIL har med sitt påverkansarbete under åren satt mycket fokus åt Plan- och bygglagen. Varje kommun måste ha en byggnadsnämnd, som enligt lagen arbetar med exempelvis fysisk planering på delegation av riksdag och regering. Som ordförande i Byggnadsnämnden i Göteborg är det förstås relevant att ha erfarenhet av hur staden fungerar.
– Att ha praktisk lärdom av hur olika val påverkar människor med funktionsnedsättningar är en bra grund för att fatta sunda och rättvisa beslut i framtiden! säger Anders Westgerd.
Hur vi utformar staden är avgörande för hur den kan användas och av vem. Att skapa uppståndelse med sin närvaro, att behöva förlita sig på andras välvilja och att markbeläggning spelar roll, var saker som Hampus Magnusson tog med sig från mötet.
– Vi måste utforma samhället så bra att vi slipper ändra eller anpassa i efterhand och vi måste ta ansvar för de misstag som gjorts tidigare och göra bättre. Det är en demokratifråga, konstaterar Anders Westgerd.
I mars 2022 träffade vi Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö för en stadsvandring i rullstol. Björn fick testa på hur lite olika underlag beter sig, hur släta gångstråk genom cykelparkeringar, parkerade bilar och gatupratare inte erbjuder så mycket hjälp och hur en butik med en ramp ändå inte fungerar. Samtidigt försökte Anders Westgerd berätta sitt perspektiv; hur gatsten hindrar honom i hans vardag, hur det känns att alltid behöva kontrollera framkomligheten i förväg och så slog han ett slag för universell design – passar många, utan att vara en anpassning.
Detta var några av de saker som Björn Siesjö fick möta under sin timma i rullstol. Det är förstås en baggis att stå ut med detta under en så kort stund, men det är hemskt irriterande och frustrerande när varje dag och varje aktivitet ser ut så här.
– Göteborg utesluter personer med funktionsnedsättningar och hindrar oss från att leva som andra genom val som kunde se annorlunda ut. Det är inte enbart funktionsnedsättningar i sig som hindrar utan i allra högsta grad bristen på åtgärder från politiker, stadsplanerare, fastighetsägare och andra beslutsfattare och möjliggörare i Göteborg.
GIL hoppas att rundvandringen gett Björn Siesjö nya erfarenheter inför både visionsarbete och fortsatt utveckling av staden, och att mötet i förlängningen ska leda till en mer användbar stad för personer med rörelsehinder.
Med på stadsvandringen följde bland annat SVT Nyheter Väst, som gjorde ett reportage.
Gustav Adolf är en symbol för Göteborg. I samband med kampanjen På CP-blodigt allvar hällde vi en kanna röd sås över honom. I kommentarsfältet på Göteborg Direkts Facebooksida pratade man om skända och åtala. Ett regnväder senare är färgen ett minne blott. Frågan är: hur når vi tillgänglighet för rullstolsburna? Det är inget som naturen löser av sig själv! Vad kallas det som vi utsätts för, när det vi gjorde var att skända?
2021 var vi ute på stan tillsammans med centerpartisten Annasara Perslow. Tillsammans med henne tittade vi på tillgängligheten i city. Gatsten, gatsten, gatsten. Och därtill gatupratare, cykelparkeringar och sittplatser på de så kallade “släta stråken” som Göteborg i policydokument hänvisar till som bra tillgänglighetslösningar i gatstensinfernot. Hon såg bristen på ramper, enkla olösta nivåskillnader, hur något som ser tillgängligt ut defacto inte är det och så vidare. Se bildtexterna för fler exempel.
Det är svårt att nå fram. När det går orätt till för personer med funktionsnedsättningar, så verkar det enklare se genom fingrarna än när någon av de andra sex diskrimineringsgrunderna. Då är det enklare att klaga på våra harmlösa kampanj-hyss framför det egentliga problemet: Vår stad utesluter oss och hindrar oss från att leva som andra genom val som kunde se annorlunda ut. Det är inte enbart funktionsnedsättningar i sig som hindrar utan i allra högsta grad bristen på åtgärder från politiker, stadsplanerare, fastighetsägare och andra beslutsfattare och möjliggörare i Göteborg.
Gatsten gör det svårt att ta sig fram om man har rullstol. Underlaget är ojämnt = det blir skakigt = kan utlösa spasmer eller skada en svag nacke och man kan fastna och falla ur sin stol. De så kallade “släta gångstråken” har ett avstånd mellan de släta stenarna som är nästan magiskt. De stämmer i princip inte med en enda rullstol och man måste lägga all sin uppmärksamhet på att hålla sig med hjulen “på banan”. I övrigt används de för blomsterarrangemang, cykelparkeringar, uteserveringar och gatupratare.
2020 var Anders Westgerd på stadsvandring med Elisabet Lann, då kommunalråd för KD i Göteborg och ordförande i Göteborgs Stads råd för funktionshinderfrågor. Elisabet fick testa att köra rullstol i centrala Göteborg och det blev ett tillfälle för att prata funktion och tillgänglighet. För Elisabet blev timman i rullstol en ögonöppnare. Hon noterade att sådant som ser tillgängligt ut ofta inte är det för att lösningarna är halvhjärtade, okunnigt utformade eller inte fullt ut genomförda. Nu ska vi fundera på hur vi kan ha användning av varandra utifrån våra kunskaper och kanaler, säger vi innan vi skiljs åt.
I artikel i Göteborgs-Posten om uteserveringar i juni 2019 sa Pia Hermansson, som är bygglovschef på Stadsbyggnadskontoret Göteborg stad, att hennes syn på tillgänligheten var att “med lite hjälp och stöd är de flesta uteserveringar relativt okej. Man kanske får flytta på någon stol eller möblera om”. Anders Westgerd, VD på GIL, som inte delade perspektivet, hörde av sig till Pia och föreslog att de tillsammans skulle undersöka den faktiska tillgängligheten till uteserveringar, sittandes i rullstol.
GP följde med också denna gång. Pia Hermansson kunde efter en kort stund i rullstol konstatera att det fanns många ställen som inte fungerade bra ur ett tillgänglighetsperspektiv kring Järntorget. Efter rundvandringen insåg hon nog att det också handlar om något annat än att det går om man verkligen vill.
– Det här är kasst. Det ska inte behöva vara såhär, sa Pia Hermansson till Göteborgs-Posten.
För den som sitter i rullstol till vardags så är man kanske upp till halsen trött på “every mountain top is within reach, if just keep climbing”. Vem vill bäras in när de ska på dejt? Vem vill behöva checka och dubbelchecka vid varenda aktivitet för att kunna ta del av den på samma sätt som andra? Vem vill anvisas en plats a la apartheid: här kan du va.
2018 genomförde GIL en tillgänglighetsinvetering av Kungsbacka tillsammans med riksdagspolitiker Bengt Eliasson (L) och kommunalråd Ulrika Landergren. Gatsten, dörrknappar som inte fungerar, otydliga skyltar och smala parkeringsplatser. Många av lokalerna i innerstaden saknar också ramp, och några av de få ramper som faktiskt finns slutar i en hög tröskel. Efter en promenad under gassande sol utvärderades dagen i skuggan. De mest lättlösta problemen ska åtgärdas de närmsta månaderna, lovade Landergren. I det stora hela menar hon att perspektivet från personer med funktionsnedsättningar måste bli mer utbrett i kommunens byggen och beslut.
Frihamnens spårvagnshållplat är en fälla för personer med rörelsehinder. Vad gör man då om man då om man går i fällan? Jo man startar ett rejv!
Läs mer
Ibland är vi seriösa. Men ibland tror vi att stunt och strunt fungerar bäst.
“Jag dör hellre än hamnar i rullstol”, den meningen har de flesta hört. Eller tänkt. Eller kanske till och med sagt själva. Som att ett liv i rullstol skulle vara lika med en dödsdom.