Det råder stor aktivitet i Stiftelsen och Fonden till Rolf Bergfors minne alldeles innan maj går över i juni varje år. Då tilldelas en handfull personer under festliga former ett stipendium som har till syfte att främja det fria självständiga livet och förverkligandet av drömmar som för dit.

Rolf Bergfors grundade kooperativet GIL, verkade för LSS och satte alltid de mångas engagemang före individen. Ett plus ett blev alltid tre. Han var en orädd och dynamisk person som inte tvekade. Han stannade aldrig vid ett nej, gav sig aldrig förrän han prövat alla upptänkliga vägar och trodde inte på protester av karaktären ”det kommer aldrig att gå”. Han levde efter devisen – det går alltid. Hans galghumor och ovilja att backa inför det han trodde på lyste upp hans väg i det mesta han gjorde.

”Jag ska ha rätten att leva som jag vill, men aldrig på bekostnad av andra. Jag vill inte heller ha det bättre än någon annan, inte ha några förmåner av min assistans, men samma möjlighet till ett självvalt liv som andra”, sa han.

På kontoret minns vi honom som en person med IL ända ut i fingerspetsarna, med stora känslor innanför bröstkorgen och en enveten vilja av järn i ryggen. En och annan räknade förtjust alla ditten och datten i hans berättelser, någon om hur de backade när han tog i med all sin kraft, andra hur gärna de gick in i hans stora varma famn.

Rolf och ekorren

Systern Ingegerd minns och berättar.

Det hände efter att vi, min yngre bror och jag, tagit farväl av Rolf i St. Lukas kapell på Västra Kyrkogården, alldeles innan man satt locket över kistan.

”Som barn var Rolf mycket glad åt allt levande. En gång när han var i tonåren, och pappa och han körde upp till landet kom en ekorre i vägen för bilen. Den skadades så illa att den dog. Rolf tog med den lilla ekorren och lät stoppa upp den. Ekorren följde honom sedan genom livet vid varje flytt.

När vi satt där utanför kapellet, tagna av avskedet av vår bortgångs bror, så kom en ekorre springande emot oss på gången. Strax innan den nådde fram till oss försvann den upp i ett träd.

Vi kände Rolf som en mycket dynamisk person som hade tusen och en projekt på gång. Han gick inte genom livet, han sprang, brukade han säga. Även om han var bunden i tiden och i livet så vågade han språnget… kvick, levande och tveklös som en ekorre.

Det är historien bakom loggan till Rolfs minnesfond.

Läs mer om stipendiet och ladda ner ansökningsformulär här.

 

Bild på logotypen för Rolf Bergfors Minnesfond
*