Vem styr mitt liv?

På 1980-talet vårdades personer med olika omfattande funktionsvariationer på vårdhem eller sjukhem. Bara ett fåtal bodde ute i samhället men då oftast inlåsta i föräldrahemmet. Som läkare träffade jag många patienter i dessa situationer. De blev oftast passiva men tack och lov fanns dock en glädje över kontakten med andra människor. Men ett liv utanför sjukhusväggarna hade de tvingats att avskriva.

I takt med att min egen funktionsnedsättning ökade började frihetstankar sprida sig i funkisvärlden. Under 90-talet spreds dessa tankar också till politikerna och 1994 kom så lagen LSS som befriade oss från institutioners och samhällets förtryck. Nu fick alla med svåra och varaktiga funktionsvariationer rätt att ha personliga assistenter. Dessa underlättade för oss att kunna göra vad vi ville, när vi ville. Bolag bildades som förmedlade personlig assistans i olika konstruktioner. Alltifrån färdiga koncept med assistenter och schema till att man helt fritt själv kunde välja både schema och assistenter. Även kommuner tillhandahöll assistans men under mer ofria förhållanden.

Som assistansberättigad var jag mycket nöjd redan från början. Men var staten och regeringen detsamma? Det var en borgerlig regering som skapade och utfärdade LSS, vilken började gälla från 1994. Samma år började också en ny socialdemokratisk regeringsperiod.

Den nya regeringen insåg att LSS var en bra och nödvändig lag och gjorde därför bara små förtydliganden fram till 2001 då 65- årsgränsen togs bort. Därefter har inte några egentliga ändringar gjorts i lagtexten. Istället gjorde Försäkringskassan åtskilliga omtolkningar och försämringar i sin praxis. Dessa föregicks ofta av domslut som i kombination med Försäkringskassans bedömningar ledde till successiva åtstramningar i tolkningen.

År 2006 när Alliansen (de borgerliga partierna) kom till makten igen, inledde Försäkringskassan en översyn av de ”stora” kostnaderna, och de ”många” assistansberättigade.

I och med att de assistansberättigade har blivit fler utan att någon förklaring till denna förändring finns i samhället så menar jag att de grundläggande behoven, de som avgör om man får personlig assistans eller inte, måste ha ändrats.

Dagens regering, den rödgröna, är inte nöjd. Översynen ledde till färre assistansberättigade men också till fler assistanstimmar per assistansberättigad.

I dagarna har därför den sittande rödgröna regeringen nu uppmanat Försäkringskassan att stoppa ökningen av antalet beviljade assistanstimmar. Detta har gjorts bland annat genom att färre ansökningar om personlig assistans har beviljats. Förra året fick 70 % av nyansökningarna om personlig assistans ett nej. År 2000 fick bara 23,8 % avslag.

Det är alltså politiker, Försäkringskassa och domstolar som är skyldiga till att det skapats förutsättningar för det liv som vi funkisar förväntas leva. Ett liv likt alla andras. Eller?

Lever verkligen medelsvensson på samma sätt som vi förväntas leva? Vad vet politiker, Försäkringskassa och domstolar om medelsvenssons vardag, och vad vet de om funkisars vardag?

Några är säkert väl insatta i vad vardagen innebär för oss, men de flesta vet säkert lika lite som ”vem som helst på gatan”. Eller ingenting alls.

Vi måste höras mycket mer och på många fler områden. Ingen ska längre tycka att vi är en liten och obetydlig grupp i samhället. Trots att vi utgör en femtedel av befolkningen är det bara en liten del, ca 1,6 promille som behöver personlig assistans – som tur är för Sveriges ekonomi…

Tillbaka till frågan om vem som styr mitt liv. Jag har kommit fram till att regering, Försäkringskassa (även kommunen) och domstolar är skyldiga till att allt för många lagar och föreskrifter inskränker våra liv. Men även andra människor i övriga samhället ställer krav på var och hur vi funkisar ska leva. Jag tycker inte att vi ska låta oss styras av andra människor. Vi är många och starka och vi ska själva bestämma över våra egna liv. Och vi ska protestera mot de lagar och föreskrifter som vi känner reducerar våra rättigheter.

Jag lever efter samma lagar och bestämmelser som den övriga befolkningen gör, men också efter de speciella förordningar som skapats för oss funkisar, i övrigt är det jag som styr mitt liv.

Ulrika

Relaterade poster

Årets fyra stipendiater är utsedda!

Nyhet

Styrelsen för Stiftelsen till Rolf Bergfors minne har nu efter diskussion och genomgång av inkomna ansökningar utsett fyra stipendiater. Vi gratulerar Moa Engdahl, Gerda Bengtsson, Lisa Johansson och Hans Sjöberg som får dela på 54 000 kronor!

Läs mer

Sök stipendium från stiftelsen till Rolf Bergfors minne

Nyhet

Hoppla! Nu är det dags att börja fila på ansökningen för 2018 års stipendier för den som vill bli miljonär och tycker att spel på hästar känns lite osäkert. Har du en idé eller ett projekt som behöver finansiering så kan du chans på en slant. Formulera dina tankar och visioner och skicka in dem till oss. En hel miljon blir det inte, men kanske vi kan bidra till att just du eller din kompis får chansen att förverkliga någon del av din dröm. Du kan också nominera en eldsjäl som du tycker borde belönas för en bra insats för att främja exempelvis full delaktighet.

Läs mer

Sista ansökningsdatum den 31 mars!

Event

Sitter du och filar på en ansökan om ett stipendium från Rolf Bergfors Stiftelse så börjar det bli bråda tider. Du vet väl att du har chans på en rätt stor slant till en idé eller ett projekt som behöver finansiering om du formulerar dina tankar och visioner och skickar in dem till oss. En hel miljon blir det inte, men kanske vi kan bidra till att just du eller din kompis får chansen att förverkliga någon del av din dröm. Du kan också nominera en eldsjäl som du tycker borde belönas för en bra insats för att främja exempelvis full delaktighet.

Läs mer

Ska du på Liseberg i sommar?

Nyhet

Då behöver både du och dina assistenter ett intyg på att du är beviljad assistans. Mailia eller ring till Elma så ser hon till att ordna sådana till dig och din assistansgrupp.

Läs mer