Anders Westgerd på ledarplats : Det luktar ruttet regeringen

OPINION Fortsätter regeringen att montera ner LSS och övriga trygghetssystem kommer vi snart att vara tillbaka i institutioner och omyndigförklaranden, och samhället kommer förlora produktiva samhällsmedborgare, skriver Anders Westgerd i Göteborgs Fria Tidning.

Jag lever liksom många andra med blicken vänd framåt. Det är nuet och framtiden vi kan påverka, historien är redan skriven. Jag vänder mig sällan om, såvida jag inte drabbas av nostalgi och sjunker ner i gamla minnen. De senaste månaderna har dock varit annorlunda. Det gnisslar i de svenska grundvalarna. De demokratiska fri- och rättighetslagar vi länge tagit för givet har förvandlats till ett rostigt maskineri som hackar och gnäller. Regeringens nedmontering av våra trygghetssystem liknar en regressiv tidsmaskin som rusar bakåt i tiden. Bilder från en bister dåtid stiger upp: opersonliga stora institutioner, överförmynderi, steriliseringar, omyndigförklarande, fattighus, allmosor och ättestupan. Bevakar vi inte våra rättigheter är vi snart där igen.

De lagar vi har i dag har inte kommit till av sig själva utan drivits fram genom år av civiliserad kamp. Jag har två söner, för dem vill jag berätta historien om den reform som drevs fram i början av 1990-talet och som backades upp av en stor majoritet som stod bakom den lagskrivning som ser människa före funktion. Den lag som vill allas rätt till självbestämmande och frihet att utforma det egna livet, den lag som stavas LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (Lag 1993:387). LSS var lika revolutionerande 1994 som införandet av allmän rösträtt var 1919. Inte bara för oss som har en funktionsnedsättning utan lika mycket för våra anhöriga. Personlig assistans är en trygghetslagstiftning som berör alla.

LSS instiftades den 1 januari 1994 för att människor med funktionsnedsättning skulle kunna leva under samma livsvillkor som de du och många andra tar för givet. Innan dess erbjöds personer med omfattande funktionsnedsättningar institutionella lösningar där ingen frågade efter hur en själv ville ha det, långt ifrån fullvärdiga medborgare kapabla till egna val. Besluten togs över våra huvuden. Såg vi inte dessa som goda nog förväntades vi ha anhöriga att luta oss mot. Vi reducerades till passiva oförmögna objekt, längst ned i näringskedjan, utan egna ambitioner och önskemål. Att kunna studera, arbeta, bilda familj eller göra sin demokratiska röst hörd var uteslutet. Vi levde under ett förtyck som de flesta hade häpnat över. Vi skulle finna oss i statliga och kommunala paketlösningar utformade av förstå-sig-påare som utifrån vårt bästa planerade vår vardag.

Med LSS-lagstiftningen blev många fria från förmynderi, isolering och utanförskap. Vi fick själva bestämma när vi skulle gå upp och när vi ville gå och lägga oss, vilken mat vi skulle äta, på vilket universitet vi ville läsa, vilken film vi ville se och vem och vilka som skulle finnas i vår närhet. Vi var många som lämnade isolering och kom ut i samhället som produktiva samhällsmedborgare – en måttstock för ett välmående och tryggt samhälle.

Det är något som inte stämmer, och visst har det börja lukta lite ruttet? Vad är det för samhälle regeringen vill se? Inkludering, trygghet och värdighet tycks inte tillhöra de prioriterade frågorna. Med dagens fördelningspolitik och pågående nedmontering av den personliga assistansen är vi snart tillbaka i den mörka medeltiden med en objektifierad människosyn där individer med funktionsnedsättningar ses som oförmögna och i behov av omhändertagande. Ska vi verkligen riva ner allt och börja om från början? Inte får vi bukt med miljöproblemen genom att gå tillbaka till häst och vagn. Hallå, Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Åsa Regnér, hur fräscht och nytänkande är det?

Anders Westgerd
Verksamhetsledare på assistentkooperativet GIL

Publicerad den 1 september 2017, 09:20 i Göteborgs fria Tidning
Till ledaren i GFT https://www.goteborgsfria.se/artikel/125893

Relaterade poster

Kan vi bidra till att förverkliga drömmarna dina?

Nyhet

Hoppla! Nu är det dags att börja fila på ansökningen för 2018 års stipendier! Vill du bli miljonär och tycker att spel på hästar känns lite osäkert? Nu har du chans på en slant till en idé eller ett projekt som behöver finansiering om du formulerar dina tankar och visioner och skickar in dem till oss. En hel miljon blir det inte, men kanske vi kan bidra till att just du eller din kompis får chansen att förverkliga någon del av din dröm. Du kan också nominera en eldsjäl som du tycker borde belönas för en bra insats för att främja exempelvis full delaktighet.

Läs mer

Anders Westgerd debatt : Nu får hela familjer sina liv förstörda

Nyhet

Bästa Stefan Löfven, Åsa Regnér och Magdalena Andersson! Jag har kanske hål i huvudet, men visst är också jag född fri och lika i värde och rättigheter? Det är så jag förstår första raden i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Visst skrev Sverige under på den konventionen?

Läs mer

Sten is a bully ger ringar på vattnet

Nyhet

Torsdagen den 25 november hade GIL besök av Johan Nyhus (S), som är kommunalråd och ordförande i Trafiknämnden. Med sig hade han stadssekreterare Ruben Malmström. Mötet var ett resultat av aktionen "Sten is a bully" som GIL genomförde under september. Det var Johan Nyhus själv som initierade samtal med GIL när han uppmärksammade kampanjen. Mötet handlade förstås om tillgänglighet till stadsrummet, med sten i fokus. Det är av erfarenhet lätt att det blir bra snack men inga resultat i sådana här sammanhang men Johan uppvisade engagemang och på GIL hoppas vi att Sten is a bully faktiskt var startskottet på mera verkstad på gator och torg i Göteborgs Stad!

Läs mer

Sten is a bully

Kampanj

Torsdagen den 14 september 2017 vaknade Göteborg till den obehagliga känslan av att något inte stod rätt till. På Järntorget möttes människor på väg till jobb och vardag av en minnesplats. Blommor, nallar, ljus och handskrivna lappar, tillägnade den mördade – Sten.

Läs mer