Anders Westgerd på ledarplats : Det luktar ruttet regeringen

OPINION Fortsätter regeringen att montera ner LSS och övriga trygghetssystem kommer vi snart att vara tillbaka i institutioner och omyndigförklaranden, och samhället kommer förlora produktiva samhällsmedborgare, skriver Anders Westgerd i Göteborgs Fria Tidning.
anders-2015

Jag lever liksom många andra med blicken vänd framåt. Det är nuet och framtiden vi kan påverka, historien är redan skriven. Jag vänder mig sällan om, såvida jag inte drabbas av nostalgi och sjunker ner i gamla minnen. De senaste månaderna har dock varit annorlunda. Det gnisslar i de svenska grundvalarna. De demokratiska fri- och rättighetslagar vi länge tagit för givet har förvandlats till ett rostigt maskineri som hackar och gnäller. Regeringens nedmontering av våra trygghetssystem liknar en regressiv tidsmaskin som rusar bakåt i tiden. Bilder från en bister dåtid stiger upp: opersonliga stora institutioner, överförmynderi, steriliseringar, omyndigförklarande, fattighus, allmosor och ättestupan. Bevakar vi inte våra rättigheter är vi snart där igen.

De lagar vi har i dag har inte kommit till av sig själva utan drivits fram genom år av civiliserad kamp. Jag har två söner, för dem vill jag berätta historien om den reform som drevs fram i början av 1990-talet och som backades upp av en stor majoritet som stod bakom den lagskrivning som ser människa före funktion. Den lag som vill allas rätt till självbestämmande och frihet att utforma det egna livet, den lag som stavas LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (Lag 1993:387). LSS var lika revolutionerande 1994 som införandet av allmän rösträtt var 1919. Inte bara för oss som har en funktionsnedsättning utan lika mycket för våra anhöriga. Personlig assistans är en trygghetslagstiftning som berör alla.

LSS instiftades den 1 januari 1994 för att människor med funktionsnedsättning skulle kunna leva under samma livsvillkor som de du och många andra tar för givet. Innan dess erbjöds personer med omfattande funktionsnedsättningar institutionella lösningar där ingen frågade efter hur en själv ville ha det, långt ifrån fullvärdiga medborgare kapabla till egna val. Besluten togs över våra huvuden. Såg vi inte dessa som goda nog förväntades vi ha anhöriga att luta oss mot. Vi reducerades till passiva oförmögna objekt, längst ned i näringskedjan, utan egna ambitioner och önskemål. Att kunna studera, arbeta, bilda familj eller göra sin demokratiska röst hörd var uteslutet. Vi levde under ett förtyck som de flesta hade häpnat över. Vi skulle finna oss i statliga och kommunala paketlösningar utformade av förstå-sig-påare som utifrån vårt bästa planerade vår vardag.

Med LSS-lagstiftningen blev många fria från förmynderi, isolering och utanförskap. Vi fick själva bestämma när vi skulle gå upp och när vi ville gå och lägga oss, vilken mat vi skulle äta, på vilket universitet vi ville läsa, vilken film vi ville se och vem och vilka som skulle finnas i vår närhet. Vi var många som lämnade isolering och kom ut i samhället som produktiva samhällsmedborgare – en måttstock för ett välmående och tryggt samhälle.

Det är något som inte stämmer, och visst har det börja lukta lite ruttet? Vad är det för samhälle regeringen vill se? Inkludering, trygghet och värdighet tycks inte tillhöra de prioriterade frågorna. Med dagens fördelningspolitik och pågående nedmontering av den personliga assistansen är vi snart tillbaka i den mörka medeltiden med en objektifierad människosyn där individer med funktionsnedsättningar ses som oförmögna och i behov av omhändertagande. Ska vi verkligen riva ner allt och börja om från början? Inte får vi bukt med miljöproblemen genom att gå tillbaka till häst och vagn. Hallå, Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Åsa Regnér, hur fräscht och nytänkande är det?

Anders Westgerd
Verksamhetsledare på assistentkooperativet GIL

Publicerad den 1 december 2016, 11:20 i Göteborgs fria Tidning
Till ledaren i GFT https://www.goteborgsfria.se/artikel/125893

Relaterade poster

Politiker hängs ut i nytt brädspel

Kampanj

Hur svårt kan det vara att köpa en paket mjölk om du har en funktionsnedsättning? I spelet ”VAD DUKTIG DU ÄR!” får du som spelar själv uppleva frustrationen det innebär med höga trösklar, trånga passager, fördomsfulla medmänniskor, indragen assistans och att hela tiden motarbetas av politiska beslut. Spelet är det senaste i en lång rad aktivistiska projekt från GIL och släpps våren 2017.

Läs mer

Mitt liv med Independent Living, eller ett självständigt oberoende liv

Blogg

För många år sedan när jag blev medlem i GIL, fanns ingen personlig assistans. Jag fick helt enkelt lära mig hur det självbestämmande oberoende livet (IL) skulle fungera i samhället på egen hand. Allt som då var skrivet om IL fanns bara nedtecknat på papper. Datorer fanns visserligen men inte något fungerande Internet.

Läs mer

CP-ölen är tillbaka!

Nyhet

Kommer ni ihåg CP-ölen? Ölet som såg dagens ljus 2013 och var motor i en av våra kampanjer med syfte att uppmärksamma otillgängliga krogmiljöer och fördomsfullt bemötande? I alla fall så blev ölet en stor succé. Kampanjen belönades med en rad kreativa priser, utsågs till mest minnesvärda kampanj under Almedalsveckan och plockades upp av nyhetsredaktioner världen över, bland annat Fox News, och BBC. Som om det inte vore nog visade sig ölet vara ett riktigt bra hantverksöl också, skapad av en av Sveriges mest omtalade bryggare: Olle Andersson.

Läs mer

Gratis biljetter till Leva & Fungera

Nyhet

I vår är det återigen dags för Nordens största mässa inom hjälpmedel, tillgänglighet och omsorg: Leva & Fungera den 4-6 april. Mässan hålls på Svenska Mässan i Göteborg. Biljetterna är gratis, bara att fylla i och skriva ut!

Läs mer

Ett liv som har värde

Blogg

Att vara jämlik. Att varje liv har ett värde. Att min dotter räknas precis som vilket barn som helst. Barnkonventionen som Sverige lovat att följa. Det känns oerhört främmande just nu. Kan inte påstå att när jag staplar upp min älskade dotters liv i beståndsdelar och minuter, att hon känns speciellt jämlik grannens 5,5-åriga barn. Inte heller känns det som att hennes liv har något annat värde än att tvätta sig, gå på toaletten och om jag har tur, få rätt att äta på sitt unika sätt, genom en knapp på magen.

Läs mer