Ulrika om sitt bloggande

När jag började blogga, för många år sedan, handlade texterna mest om vardagssituationen med assistans. Med åren har bloggarna utvecklats till att handla mer om vår situation som funkisar och begreppet personlig assistans. Dessa skickar jag till regering och riksdag, olika instanser inom kommunen och andra mer officiella institutioner där jag tycker att politiker och tjänstemän behöver påminnas om våra frågor. Men jag saknar att skriva om vardagliga situationer till andra, som precis som jag, har personligs assistenter. Så jag beslutade mig för att minst en gång i månaden skriva en blogg med mer vardagligt innehåll.

Jag har en ganska omfattande funktionsvariation och behöver därför assistans dygnet runt, utöver de fem timmar som är sovande jour. Detta har jag haft i minst tio år. Eftersom jag är över 65 så har jag väl inga förändringar från Försäkringskassan att vänta. Men man kan aldrig vara helt säker …

Jag har sedan många år samma sex-veckors-schema och behöver bara byta assistentens namn i tidsrutorna. Det innebär att mina tider också är inkörda hos assistenterna. Min nyaste assistent började för cirka ett halvår sedan och de äldsta assistenterna har jobbat hos mig i fem år. Jag har det alltså lugnt med assistanssituationen och därmed väldigt mycket energi över och tid för mig själv.

Så vad gör jag då? Ja, inte gör jag allt det jag längtar efter att göra. Jag är nog för spontan. Jag gör det som faller mig in men sällan det jag har planerat. Jag måste börja skriva anteckningar med mina planer nu assistenterna äntligen har lärt sig att alltid läsa i almanackan och sedan påminna mig om vad som står där. Det funkar dock inte alltid. Min assistent som hjälper mig att skriva texten du just nu läser, berättar för mig att när de gör så, säger jag att det gör jag senare. Min spontana idé är alltså viktigast just då.

När jag nu läser igenom vad jag har skrivit inser jag att jag måste bli lugnare och göra en sak i taget. Men det kommer att bli svårt. För 30 år sedan var det inga problem att göra allt på en gång. Men då hade jag inte heller någon assistans och jag var betydligt yngre.

Ulrika