GIL i Almedalen

Vi var fem - Anders (verksamhetsledare), Lena (GIL-stöd/samordnare), Mika (information), Caroline (rekrytering) och Ludvig (styrelsen) som for till Visby i år. Vårt mål var att ställa till med Almedalens bästa fest och skapa personliga kontakter med politiker och makthavare. Med tanke på hur lätt en blir vimmelkantig av de cirka 4000 evenemang en kan välja på under en politikervecka i Almedalen så koncentrerade vi oss på att bjuda in till vår fest CPcity 2.0 i Visby Glasbruk och dukade redan första dagen upp vår senaste kampanj brädspelet "Vad duktig du är" i ett blåsigt Visby.
Liemannen på besök i Almedalen

 

Vi passade också på att uppdatera oss på vad som sker ute i landet bland vänner från både Karlstad och Stockholm. Vi konstaterade (inte alls förvånade) att Visby är precis lika otillgängligt som sist vi var här och att en får välja seminarier efter hur många bulor en vill ha (de som uppstår som resultat av att huvudet slår mot nackstödet under de hopp-och-gupp-gupp-turer staden erbjuder med sitt minst sagt otillgängliga underlag).  Politikerveckan erbjöd inget nytt under solen, så långt vi såg, samma gytter av kullerstenar, steniga branter och historiska murar på Sveriges största demokratiska mötesplats.

Vi gick in i Åsa Regnér och bjöd naturligtvis in till CP-city 2.0, men hon värjde sig lite nervöst och ville lämna tillbaka vår fina inbjudan innan hon blev varse vem hon är, vad hon representerar och vilka vi är. Vi berättade om vårt nya brädspel (som vi skickat och fått oöppnat i retur) och visade spelkortet med Stefan Löfven och sa att vi hade ett med henne också. Och usch och fy, det förvånade henne inte alls. Hon hade varken lust eller tid till samtal med oss men  vi fick i alla fall en fin bild (se inlägg på Facebook). En av oss överhörde ett samtal på en buss där någon i telefon diskuterade det oetiska i att Åsa Regnér visst hoppat av en planerad debatt i SVT på plats. Vilket ledde till att den ställdes in.

ETC prydde ett helt mittuppslag med ett foto på ”Liemannen, mer känd som Anders Westgerd från GIL, spelar organisationens egna spel på gatan i Visby…” Så inleder ETC sitt inslag om GIL i Almedalen, se det här. I spelet får man testa på hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Frustrationen över hur det kan gå till att köpa ett paket mjölk, ta sig över höga trösklar, trånga passager, fördomsfulla människor och att hela tiden motarbetas av politiska beslut är några av de utmaningar som den som spelar får bekanta sig med.

Dagen efter festen samlade vi oss för att sammanfatta våra dagar i Almedalen. Återigen kommenterades vår alldeles underbart glada fest som en av veckans bästa och många av de som mindes den förra (2014) kom igen! Några röster:

Jag har varit på så många skitnödiga mingel här, den här festen var perfekt med jättegött häng och riktigt god öl.” och ”Vilken j…a fest ni har styrt upp!” 

”Ledsen #DjBattle men jag är på den bästa festen i #almedalen hos @GILassistans.

Om dagarna har vi gått i tält, minglat och besökt seminarier med IfA och Désirée Pethrus. Hon pratade LSS och anhörigassistans och lyckades hålla en känslosamt laddad diskussion på en saklig nivå, där kostnader, självbestämmande och den assistansberättigades rätt till frihet lyftes fram utan att för den skull syfta till att anhörigassistans skulle förbjudas, ett seminarium som började bra men tyvärr landade i fuskdebatt och organiserad brottslighet (suck) och där någon förståsigpåare med socialdemokratisk tillhörighet menade sig införstådd och kallade assistansberättigade för patienter (suck). Lena (Wik) blev du med Désirée (Pethrus) och fick hennes direktnummer för att fortsätta prata om kompletterande insatser för barnens bästa, Ludvig (Strigeus) lät en nöjd Bengt Westerberg veta att utan assistansen hade Spotify inte funnits idag och Caroline (Eriksson) tog alltid chansen till givande samtal med både folk och fä när hon spred festflyers och inbjudningar till vår fest. 

Det visade sig snart att Ludvig (GIL:s styrelse och Spotifys grundare) var storvilt, och att en selfie med honom stod högt i kurs – Blondinbella, Alexandra Pascalidou, Maud Olofsson och Petter Stordalen ville gärna skaka hand och synas med honom. En geting ville synas med Lena Wik. Vill du se bilderna ta en titt på GIL:s facebooksida, klicka här eller här.

Vi minglade med Tillgänglighetsarenan och pratade funkofobi med Navid Modiri som undrade vem som vågar använda begreppet CP och hur lätt man skärrar omgivningens om en flamsar med en rullstolsburen kompis som skrattande välter i ett kompisnojs.

Vi intervjuade en Sverigedemokrat om vad de tyckte om assistansreformen, de svarade att det kostade för mycket och att det var alldeles för lätt för utrikes födda att fuska till sig assistans (suck). Vi intervjuade också en Kristdemokrat som menade att det inte är någon idé att rädda liv om man inte har något schysst och självständigt liv att erbjuda när en sen växer upp, apropå att det för några år sedan var 40% som beviljades assistans mot dagens 14%.

Dessa var bara ett fåtal av alla samtal vi haft och vi for hem med några fler möjligheter till påverkan. Och våra mål, med råge uppfyllda. Check.