Funkisrörelsen behöver en Rosa Parks

Den 1 december 2015, på dagen sextio år efter det att Rosa Parks vägrat ge sin plats på bussen till en vit passagerare, omvandlade vi en hel P-plats i centrala Göteborg till handikapplatser. Med aktionen ville vi uppmärksamma att vi också är ett samhälle som förpassar människor till speciellt anvisade platser. Men hur gjorde vi? Så här gick det till.

ps. Filmen är textad om du vill. Sätt igång filmen, klicka på kugghjulet, klicka på ”Undertexter” och bocka i svenska/engelska för att se den med text på önskat språk. Om du klickar på symbolen med fyra vita hörn så täcker filmen hela datorskärmen.

Vi delade filmen på Facebook kl 15:00 tisdagen den 24 februari och bara under det första dygnet hade 25 663 (25k) sett filmen, 267 personer delat den och 1 195 gillat den. Gå in på vår Facebooksida och dela den du med om du vill vara delaktig i aktionen»

Varför Rosa Parks?

Någon frågade varför vi drar paralleller till Rosa parks och rasism, eftersom rasism både drabbar och sprids också av personer i rullstol.

Rasism är att behandla människor olika utifrån hur de ser ut, eller vad de har för bakgrund. Rasism kan ofta bero på fördomar, att man tänker att några är på ett visst sätt, utan att man alls känner dem. Det är där vi finns parallellerna till funktionsnedsattas verklighet.

Liksom Rosa Parks så förpassas människor med funktionsnedsättning till speciellt anvisade platser. Liksom hennes vägran att ge upp sin plats är vår vägran att stå utanför samhället en medborgarrättslig aktion för ett inkluderande samhälle!

Innan vi släppte filmen skrev Anders Westgerd ett debattinlägg som publicerades i ETC den 19 februari 2016. Det kan du läsa här:

Funkisrörelsen behöver en Rosa Parks

Den 1 december 1955 blev Rosa Parks ombedd att ge upp sin plats på bussen till en vit passagerare.

Det fanns vid tiden inget konstigt i denna begäran, eller att dela upp platserna i en buss efter passagerarnas hudfärg. Svarta bussresenärer skulle sitta längst bak i bussen och lämna sina säten till förmån för de vita om det blev fullt. Så var det bara. Var man inte vit skulle man helt enkelt vara nöjd att man fick åka buss över huvud taget. Inte gnälla över att det måste ske på speciellt anvisade platser. Men Rosa Parks vägrade att flytta på sig. Hennes vägran blev gnistan medborgarrättsrörelsen behövt för att få folk att inse det absurda i lagar som delar upp befolkningen efter hudfärg.

På dagen 60 år senare, den 1 december 2015, genomfördes en annan medborgarrättslig aktion på en parkeringsplats i centrala Göteborg. På natten märktes 95 p-platser, hela parkeringen utanför Stora Teatern, om till handikapplatser. Aktionen utfördes av en grupp funkis-aktivister där undertecknad ingår. Vi ville på ett handgripligt sätt visa det orimliga i att 60–90 procent av Sveriges stadskärnor är helt eller delvis otillgängliga. Detta trots att vi ända sedan 1966 haft lagstiftning om att alla nybyggnationer skall vara tillgängliga och sedan 2001 om att hinder som är ”enkla att avhjälpa” skall åtgärdas. Under några timmar lät vi därför morgontrötta bilister själva uppleva denna otillgänglighet. De visade tydligt hur frustrerande det kan kännas att, efter att först ha cirklat runt ett par varv, tvingas finna sig i att det inte finns någon plats för dem. En känsla de flesta av oss som lever med en funktionsnedsättning får uppleva flera gånger varje dag. År ut och år in, så länge vi lever.

Tro nu inte att vi söker er sympati. Tvärtom. Vi är trötta på att behöva nöja oss med förminskande klappar på huvudet och allsköns menande blickar. Rosa Parks ville inte ha den vita omvärldens medlidande. Hon ville ha rättvisa. Det vill vi med. Enligt beräkningar har var femte svensk någon form av funktionsnedsättning. Något som sällan reflekteras i stadsplaneringen. Vad vi söker – vad vi kräver – är att FN:s konvention om mänskliga rättigheter efterlevs. Den slår fast att alla människor är födda fria, lika i värdighet, med samma rättigheter att leva ett självständigt liv. Det görs inga undantag för människor med nedsatt rörlighet. Ändå får vi ofta finna oss i att se våra rättigheter reduceras. Med vår aktion hoppas vi skapa debatt som leder till ett ökat fokus på tillgänglighet. Vi ber inte om ursäkt för de eventuella olägenheter det kan ha orsakat.

Aktionen på Storan var toppen på ett isberg. I ett drygt halvårs tid har vi förbättrat stadens tillgänglighet genom att konvertera p-platser till handikapp-parkeringar. Utan att det inneburit några som helst störningar eller problem för övriga funktioner i staden. De flesta av dem är fortfarande i bruk. Det mest paradoxala är att många upplever handikapprutor som en form av privilegium. Att vi skulle vara otacksamma som ledsnat på att bara få existera på speciellt anvisade platser. Jag undrar vad Rosa P hade haft att säga om det?

Anders Westgerd
Verksamhetsledare GIL – Göteborgskooperativet för Independent Living

ps. Läs mer om vår senaste aktion CP-trucken och om alla våra socialpolitiska kampanjer här.

Relaterade poster

Rör inte min assistans!

Nyhet

Den 3 december var det Internationella Funktionshinderdagen. Då anordnas en rikstäckande manifestation för LSS och den personliga assistansen. I Göteborg samlades vi på Järntorget för att visa motstånd mot nedskärningar och hårdare tolkningar av lagen.

Läs mer

44 nedslag i media under årets första 11 månader

Nyhet

Många oroar sig dagligen för hur LSS och den personliga assistansen ska utvecklas. I GIL driver vi ett flerhövdat engagerat påverkansarbete, bland gräsrötter, makthavare och vanligt folk på stan. Allt i syfte att jämlikhet och medinflytande ska stå högt på den samhälleliga agendan. Under årets första 11 månader har vi gjort 44 mediala nedslag, nationellt och internationellt. Du hittar dem alla längre ner i texten.

Läs mer

(o)tillgängliga uteserveringar och takbarer i Göteborg

Nyhet

Anders Westgerd har i sommar, tillsammans med Göteborgs-Posten, försökt ta sig upp på stans takbarer och gjort en vandring på stan med ETC för att granska uteserveringar utifrån tillgänglighetsaspekten. Den var det inget vidare med, visade det sig. Att ingenting drabbar den näringsidkare som inte byggt tillgängligt gör det lätt att komma runt lagen eftersom kommunen agerar i ultrarapid. Säsongen hinner ta slut innan processen tagit sig från a till ö. Pia Hermansson, som är bygglovschef på Stadsbyggnadskontoret, har nu lovat att GIL ska bjudas in inför nästa uteserveringssäsong. I år valde man av outgrundlig avledning att lämna GIL utanför, trots att vi drivit på i denna fråga och gjort egna tillgänglighetskontroller i många år nu.

Läs mer

Anders Westgerd krönika : Visst är livet underbart

Blogg

Ena stunden CP, mongo, efterbliven, andra stunden hyllad inspirationskälla och superhjälte. Kasten är tvära. Det gäller att hänga med. Inte sällan ses vi med funktionsnedsättningar som lite korkade och i behov av omsorg.

Läs mer