Anders Westgerd på ledarplats : Jag söker inte medlidande – tvärtom!

Jag söker varken sympati eller medlidande. Tvärtom. Jag är trött på att politiker, stat och myndigheter som ska tillvarata mina intressen varken följer lagar eller sina uppdrag, skriver Anders Westgerd och efterfrågar en gemensam kamp för allas rätt till ett värdigt liv.

OPINION Fram till 1995 var kamp något som utspelades på fotbollsplanen, i hockeyrinken eller framför spegeln när håret skulle fixas. Livet var relativt ”kampfritt”. Där fanns utmaningar och prövningar, men mer som en naturlig del av livet. Jag behövde inte kämpa.

I slutet av februari 1995 kastades allt omkull. Jag åkte skidor och något gick väldigt fel. Jag förlamades från bröstet och nedåt. På ett ögonblick förändrades nästan allt jag kände till och från och med nu skulle det mesta handla om kamp. Jag såg det inte då, men så här 20 år senare är det tydligt.

I den kamp för överlevnad som tog sin början där i bergen utgick jag med segern, men det var en seger utan sötma. Därefter började en utdragen väg tillbaka. Hur skulle den här sortens liv levas. Rehabiliteringskampen bedrevs dagligen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset medan den existentiella ångesten jagade mig genom sömnlösa och tårfyllda nätter.

Efter sju månader på sjukhuset skulle jag, med motstridiga känslor flytta hem igen. Det låter paradoxalt, men sjukhuset hade blivit min trygghet och verklighet. Det tar inte lång tid att institutionaliseras. Hemmets fyra väggar blev snart min värld, nätternas mörker en tillflykt. Det tog inte lång tid förrän jag ville lämna allt, jag ville inte leva. Men någonstans i det allra svartaste blev nyfikenheten och stöttningen från familj och nära starkare. Långsamt tog jag mig in i livet. Den här gången som rullstolsburen.

Innan olyckan levde jag priviligierat, jag satte gränserna, rörde mig fritt, var delaktig och kom in överallt. En självklarhet som jag aldrig reflekterat över. Ögonblicket i skidbacken omkullkastade allt jag tidigare hade tagit för givet. Nu stod jag plötsligt utanför, sattes på undantag. Till en början fann jag mig i det. Det var ju jag som hade ställt till det för mig, inte samhället. Men det var också ett sätt att förneka det faktum att jag skulle leva resten av mitt liv som rullstolsburen. Den kampen har jag också vunnit.

Ju mer jag gav mig ut i samhället igen och ju mer jag fick välja bort, desto starkare växte sig kamplusten. Och insikten att jag inte har något val, utan att det är samhällsstrukturer som exkluderar mig och ca 1 800 000 andra individer i Sverige från 60-90 procent av våra stadskärnor genom att inte tillgängliggöra dem. Det är lika orimligt som absurt! Sedan 1966 har vi lagar som säger att alla nybyggnationer skall vara tillgängliga, sedan 2001 att ”enkelt avhjälpta hinder” skall åtgärdas. Dessutom ratificerar Sverige FN-konventionen om mänskliga rättigheter som inte efterlevs.

Jag söker varken sympati eller medlidande. Tvärtom. Jag är trött på att politiker, stat och myndigheter som ska tillvarata mina intressen varken följer lagar eller sina uppdrag. Kampen för ett inkluderande samhälle är allas kamp buren av en vision som inte vi, jag och funkisrörelsen ensidigt ska driva. Vi strider gärna gemensamt, förenade, starkare och synligare för ett samhälle som på riktigt står upp för allas rätt till ett värdigt liv. Den kampen tänker jag också vinna. Tillsammans. Det ser jag som en basal rättighet.

Anders Westgerd
Verksamhetsledare på assistanskooperativet GIL

Publicerad: torsdag 3 mars 2016, 11:00
Läs hela ledaren i GFT http://www.goteborgsfria.se/artikel/122026

Relaterade poster

Fashion don’ts

Kampanj

I samarbete med en av Sveriges främsta stylister presenterar modevärldens underdogs installationen ”Fashion don’ts” på Nordstans torg i Göteborg den 3-23 februari. Det är en installation som visar upp modevärldens fallgropar, stadens omoderna utformning och omgivningens dömande blickar.

Läs mer

Fuckers who function

Kampanj

Fuckers Who Function är ett initiativ som vill lyfta att en funktionsnedsatt person kan vara lika mångfacetterad som vem som helst. Alla har dåliga sidor, osköna åsikter och brister. Men varje dag hamnar vi i skuggan av vår funktionsvariation. Vi antas vara en generisk grupp, utan personligheter, intressen eller drömmar - att vi alla är snälla, lite dumma och hjälplösa. Detta kallar vi för den fördomsfulla snällheten. 

Läs mer

GIL i designsamarbete

Nyhet

I höst startar arkitektur- och designmuseum, ArkDes, och GIL ett gemensamt projektet: Unikt Publikt. Projekt ska visa att staden kan bli både tillgänglig, inkluderande, intressant och vacker – på samma gång. Fyra designers och fyra personer med funktionsnedsättning kommer tillsammans att arbeta fram nya lösningar för olika offentliga platser i Göteborg.

Läs mer

CP-fria zoner

Kampanj

”CP-fri zon” och överkryssade handikappsymboler sprejmålades under natten den 23 maj 2019 på gatorna i och runt Haga i centrala Göteborg. Dessutom fick en handfull av de turistkartor som står utplacerade på stan nya kartor där utvalda stadsdelar markerats som ”CP-fria zoner”. Bakom aktionen stod GIL.

Läs mer

Öppet brev till Löfvén, Hallengren & Andersson

Nyhet

Står ni politiker i talarstolen i riksdagen i strumplästen kanske? Det är en berättigad fråga eftersom hjälp att klä av och på ytterkläder inte anses vara ett grundläggande behov och därmed inte ger rätt till assistans, skriver Anders Westgerd, när han ger kritik mot att Regeringen inte sett till att åtgärda problematiken som uppkommit sedan man började tolka domen från 2009 om att assistans ska vara integritetsnära hårt.

Läs mer