Anders Westgerd på ledarplats : Ingen ska bestämma över någon annans liv

OPINION Känslan av maktlöshet var lika förlamande som de muskler jag inte längre kunde kontrollera. Livet var inte längre en berg och dalbana med dramatiska kittlingar – jag hade kraschlandat i helvetet, skriver Anders Westgerd som ständigt är rädd att hans assistans ska dras in.

När jag vaknade upp på ett sjukhus i alperna, min kropp andades av sig själv, mina sår läkt och maskinerna kopplats bort väcktes en känsla av modfälldhet. Vad ska jag nu leva för nu? Jag befann mig på en plats utan vare sig utbud eller efterfrågan. För många är det jag vaknade upp till det värsta som kan hända. Ett liv i rullstol är lika med döden. Beroende, ofri, maktlös. Bunden till en rullstol. Jag hade ingen erfarenhet av funktionsnedsättning, ingen familjemedlem med begränsade förmågor, ingen klasskamrat i rullstol. Mina ogrundade uppfattningar, baserade på samhällets rådande normer, sa mig att mitt nya tillstånd från och med nu skulle göra mitt liv till ett sämre liv. Det var det enda perspektiv jag erbjöds. Mitt liv jämfört med de andras liv. Hur skulle jag utifrån mina nya förutsättningar kunna plugga, jobba, skaffa familj? Livet före olyckan syntes lika avlägset som ett liv efter döden.

Mina vänner fortsatte att vara mina vänner. Men när de föreslog att vi skulle dra ner på stan sa jag nej. Inte av ovilja. Jag gav det svar jag trodde förväntades av mig. För i vårt samhälle finns en strukturell maktordning, som bland annat medför att människor ges olika förutsättningar beroende på hur deras kroppar ser ut, fungerar och uppfattas. Förutsättningar som blir tydliga när såna som jag söker jobb eller rör mig bland andra i det offentliga rummet.

Med tiden väcktes mod att våga ge både andra och mig själv en andra chans. Jag började fokusera på vad jag faktiskt kan göra istället för att bara fästa vikt vid vad som inte längre var möjligt. Jag kunde fortfarande gå på hockey, bli civilekonom, resa. Jag reste mig! Det har nu gått över tjugo år. Det många ser som ett liv i rullstol, är för mig ett helt vanligt liv som innehåller lite av varje: barn, jobb, fritid, semester på Mallis, en kall öl i solen… Det ser ut som jag har makt över mitt liv.

Men, jag känner mig maktlös. Igen. Dagens rådande politiska verklighet utgör ett kraftfullt hot mot min frihet att leva mitt liv som jag önskar. Det myndighetsförtryck som människor med behov av personlig assistans utsätts för idag gör mig på riktigt rädd att jag ska mista allt det jag har. Jag behöver inga starka ben eller perfekta pincettgrepp för att leva livet på mitt sätt. Men för att kunna göra det är jag beroende av personlig assistans. Assistansen är det enda fullt verksamma medel som ger oss möjlighet att leva och verka som andra i samhället.

Just nu ser vi under socialdemokratin ett brutalt skövlande bland människor. Beslut på beslut om personlig assistans dras in med följden att vanligt folk förpassas och isoleras i sina egna hem, mot sin vilja. Det går inte en vecka utan att media beskriver de horribla öden som folk tvingas genomlida för att kostnadsutvecklingen inom den personliga assistansen enligt våra politiker måste brytas.

Är jag näst på tur? Vad blir då kvar av mitt liv? Jag vågar inte tänka tanken till slut, ändå trotsar jag uppgivenheten och fortsätter tro på att en modig riksdag och regering kommer våga sluta räkna på fingrarna och inse att det skulle göra oss alla rika. För visst vill de som besitter den politiska makten innerst inne skapa en värld där man ser till alla människors rätt till ett värdigt liv? Jag använder min makt till att driva min sak och tro på din och min förmåga att påverka, agera och influera. Hur använder du din makt?

Anders Westgerd
Verksamhetsledare på assistentkooperativet GIL

Publicerad den 1 september 2017, 09:20 i Göteborgs fria Tidning
Till ledaren i GFT www.goteborgsfria.se/artikel/130280

Relaterade poster

Upprop : Assistans är frihet! Rädda LSS!

Nyhet

Söndagen den 3 december arrangeras liksom förra året en landsomfattande manifestation, med anledning av den negativa utvecklingen av den personliga assistansen. Vi samlas klockan 13.00 runt om över hela landet under parollen Assistans är frihet! Rädda LSS! Tyvärr är det så att det fortfarandeÄnnu i år är läget kritisk för den personliga assistansen.

Läs mer

Anders Westgerd debatt : Nu får hela familjer sina liv förstörda

Nyhet

Bästa Stefan Löfven, Åsa Regnér och Magdalena Andersson! Jag har kanske hål i huvudet, men visst är också jag född fri och lika i värde och rättigheter? Det är så jag förstår första raden i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Visst skrev Sverige under på den konventionen?

Läs mer

Sten is a bully ger ringar på vattnet

Nyhet

Torsdagen den 25 november hade GIL besök av Johan Nyhus (S), som är kommunalråd och ordförande i Trafiknämnden. Med sig hade han stadssekreterare Ruben Malmström. Mötet var ett resultat av aktionen "Sten is a bully" som GIL genomförde under september. Det var Johan Nyhus själv som initierade samtal med GIL när han uppmärksammade kampanjen. Mötet handlade förstås om tillgänglighet till stadsrummet, med sten i fokus. Det är av erfarenhet lätt att det blir bra snack men inga resultat i sådana här sammanhang men Johan uppvisade engagemang och på GIL hoppas vi att Sten is a bully faktiskt var startskottet på mera verkstad på gator och torg i Göteborgs Stad!

Läs mer

Sten is a bully

Kampanj

Torsdagen den 14 september 2017 vaknade Göteborg till den obehagliga känslan av att något inte stod rätt till. På Järntorget möttes människor på väg till jobb och vardag av en minnesplats. Blommor, nallar, ljus och handskrivna lappar, tillägnade den mördade – Sten.

Läs mer

Populära utbildningar i höst

Nyhet

Det finns fortfarande några platser kvar till höstens utbildningar i Budget & Lönesamtal för arbetsledare och ställisar, och workshopen Assistentutbildning II för erfarna assistenter. Utbildningar som en inte vill missa! Läs mer om varje utbildning under höstlöven.

Läs mer