Anders Westgerd debatt : Ett spel med livet som insats

Regeringen säger sig stå för ett samhälle som är jämlikt, icke-diskriminerande och inkluderande. Samtidigt skjuter man en av Sveriges viktigaste reformer för jämlikhet i sank (LSS). Hur går det ihop? Just nu spelar regeringen rysk roulett med våra liv som insats, skriver Anders Westgerd, GIL.
Anders Westgerd

Många personer med funktionsnedsättningar upplever att de är som brickor i ett spel där reglerna utgörs av en rad olika beslut som andra människor inte alls behöver förhålla sig till. Livet kan vändas upp och ner från en dag till en annan; det ligger ett kuvert med myndighetsstämpel i brevlådan.

Ökningen av antalet avslag accelererar. 88 procent av de som sökte assistansersättning fick avslag under januari 2017 visar nya siffror från Försäkringskassan. Backa tio år och den siffran var knappa 35 procent. Regeringen säger sig stå för ett samhälle som är jämlikt, icke-diskriminerande och inkluderande. Samtidigt skjuter man en av Sveriges viktigaste reformer för jämlikhet i sank. Hur går det ihop? Just nu spelar regeringen rysk roulett med våra liv som insats.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Så lyder den första raden i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. En konvention som undertecknats av bland annat Sverige. LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) är en lag i linje med konventionens direktiv, en lag som tveklöst varit en kraftfull fri- och rättighetsreform!

Den enda rimliga utgångspunkten för den utredning av lagen som vi står inför borde vara: kan den nya utredningen innebära förbättringar för assistansberättigade och varför uppnås aldrig LSS målsättningar om jämlikhet och full delaktighet i samhället?

Drivhus för funkofobi

Men med ökade kostnader har Stefan Löfvens (S) regering fått kalla fötter och de har formulerat helt andra mål: assistansen ska skäras ner av statsfinansiella skäl. Man för en politik där enskilda medborgare klumpas ihop till en grupp, för att sedan ses som en belastning.

Resultatet låter inte vänta på sig, rekordmånga förlorar nu sin personliga assistans. Samtidigt talar man om omfattande fusk, människor vilseleds att tro att personlig assistans är ett hot mot statens finanser och att pengarna generellt inte används på rätt sätt. Man har byggt ett drivhus för funkofobi. Människor som är i behov av personlig assistans blir misstänkliggjorda. Små barn får epitet som bedragare. Människor som redan har svårt att komma till tals på grund av en rad strukturer får ännu sämre möjligheter.

Det är dags att lägga korten på bordet. En marginaliserad grupp trycks undan ytterligare, mänskliga rättigheter förbises. Jo, människor som helt eller delvis förlorar sin personliga assistans mister också möjligheten att åtnjuta sina medborgerliga och politiska såväl som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Människor förpassas till ett liv där de är bidragsberoende och utestängda. Vi blir pjäser för andra att styra, i ett spel med våra liv som insats. Detta i en tid där man tar begrepp som globala mål och hållbar utveckling i sin mun. Hur är det möjligt?

Visionen för Sverige måste vara ett samhälle där människor möts med respekt oavsett funktionsförmåga. Där varje individ ses som en resurs och kostnader som en investering i varje medborgares unika potential. I våra ögon ett både mänskligare, mer ekonomiskt och faktiskt smartare samhälle.

Anders Westgerd
verksamhetsledare på Göteborgskooperativet för Independent Living

Publicerad den 1 maj 2017 i Göteborgs-Posten
Till ledaren i GP